Med tanke på att jag har två-tre läsare kan jag skriva vad jag vill. Och jag kan redan innan berätta att jag kommer uttrycka mig med fel ord och så, men jag hoppas att ni ändå ska förstå själva grejen. Och räkna inte med att jag kommer vara extremt aktiv i detta ämne i någon framtid, just nu skriver jag saker som kan vara värda att tänka på.

Man inte kan döma människor beroende på vilket kön de har. Kvinnan och mannens hjärna är likadana, det enda som gör att "män blir män och kvinnor blir kvinnor" är fördomar och miljön de växer upp i. Om en kvinna skulle växa upp bland män och saker som anses manliga, skulle hon antagligen själv bli maskulin. Samma sak tvärtom, om en man växer upp bland kvinnor och saker som anses vara kvinnliga, skulle han antagligen bli feminim.
En jobbig sak är hur vi tvingar folk att bete sig som "sitt" kön. Visst, det är lagligt att vara transvestit eller vad man ska säga, men det finns så många hemska oskrivna lagar, t ex att män inte ska bära kjol.

Och jag gillar verkligen inte den där reklamen "i varje klass finns det två flickor som skär sig, och en flicka som har ätstörning" Det är bilder på streckgubbar där hälften bär kjol och hälften inte. Det ska alltså föreställa en klass med lika delar flickor och pojkar. När de säger det jag nyss skrev, blir alltså tre streckgubbar med kjol rosa-färgade, alltså de tre som har problem. Det är ju helt omöjligt att en streckgubbe utan kjol skulle bli rosa-färgad, eller?

Visst, det är ju statistik som visar att många fler flickor som skär sig än pojkar, men så som de säger i reklamen verkar det som att det är helt omöjligt att en pojke kan ha några problem alls, att allt bara är frid och fröjd för dem.

Detta skulle jag kunna korta ner till en så konstig menig som "Glöm inte de som inte visas i statistiken, de som inte är en del av de flesta".

När jag fyllde år fick jag ett grattis-kort med texten "Du är yngre än du någonsin kommer att bli!".

Vet inte om texten passar bra in på ett grattis-kort, det gör säkert några människor glada. Men den här meningen är en av de få som jag tänker på ibland. Yngre än vad jag är när jag skriver denna text, blir jag aldrig igen. Och nu är jag närmare döden nu än vad jag var när jag skrev den förra meningen.

Jag gissar på att väldigt många har tänkt samma saker som jag, men det här är väl för dem som ibland kanske glömmer.
Var barn under tiden ni är barn.

Var på LM.C igår. Far skjutsade upp mig och jag var ganska nervös. Lyckades inte få med mig någon, den enda som ville var ju sjuk. Men det var nog lite tur att jag var där ensam, kände mig lugn ganska snabbt iallafall. Jag och pappa åt lite mat inne på det där närliggande lilla fiket innan jag gick till kön. Umgicks med Nisu och hennes vänner under väntan att på gå in. Jag hade en liten liten tanke på att försöka sälja Matildas biljett, men alla verkade ju redan ha en av någon anledning...

Jag hade faktiskt räknat med att det skulle vara större, men det antagligen eftersom det jag varit förut på är Kent, vilka jag antar brukar ha större publik än LM.C hade. Jag kom iallafall någorlunda långt fram bland alla flickor med roliga hårfärger. Trummis, keyboardist, bassist och bakgrundssångare kommer först ut på scenen. Sedan anländer Aiji och Maya. Jag borde ha skrikit, men just de tonerna har min hals på senare tiden förbjudit mig att få ut. Så jag stod där helt stum när alla andra skriker ut de ljusaste tonerna jag någonsin hört.

Introt Rainbow Magic Orchestra börjar, och när det är slut går Denki-man fram med en gong-gong och slår, vilket är början på deras nya låt CHEMICAL KINGTWOON. Trots den väldigt hoppvänliga låten hade de flesta svårt för att hoppa så tidigt. Men när den låten var över drog de igång Bell the CAT, och nu började det att märkas att jag verkligen var på konsert!

De spelade ungefär tjugo låtar, och pratade lite japanska och svenska med oss i publiken emellanåt. Maya fick till en väldigt överdriven östgötskt dialekt när han sa "Har ni kul?". Antagligen ingen annan än jag som märkte.

Fångade ett plektrum, rörde vid Denki-man, fångade Aijis blick (och han flirtade med mig, jag svär) och så rörde jag NÄSTAN vid Maya. Så jävla nära, sträkte mig så att räcket började knaka. Men den slynan sprang bara därifrån...

Jag fann det även ganska kul att ingen i publiken kunde takten till ROCK THE LM.C.
Och jag var så jävla trött när de väl spelade min favoritlåt Yellow Beauty att jag knappt orkade hoppa omkring. Knappt.

*BOOST+BUSTERz* har jag alltid sett som en av deras sämsta låtar. Den rockade fett live ska ni veta.



Det var en stenkul kväll och alla som jag talade med var trevliga, även de vars hälsningsfras är att lukta folk i armhålan.
Niisu, Natsu och allt vad ni heter hoppas jag få träffa igen!

Dags att uppdatera kanske? :)

Imorgon ska vår klass ha det första nationella provet, läsförståelse i svenska. Jag är inte direkt nervös eller så, men mina erfarenheter av prov är ganska dåliga faktiskt. Jag tycker själv när jag skriver provet att det är helt PERFEKT, men när jag väl får se resultatet brukar det bara bli lite över det som är minimum-krav. Därför ser jag på de flesta frågor som kuggisar, men oftast när jag tror det så är det inte någon kuggis!

Hoppas iallafall att det ska gå bra.

På lördag mina damer och herrar är det dags för konsert i Stockholm, LM.C! :D
Vet inte hur många konserter jag har varit på innan, men den enda helt seriösa måste ändå varit Kent.

Men de jag vet att jag har varit på är Jumper, Rixfm Festivalen, Kent och Thomas Järvheden (om man nu räknar Thomas som en konsert. Jag gör det.)